Balans är en konstant rörelse. Balans går inte att uppnå och hålla i.
I yogan pratar vi om Yield – ett stöd som kommer både utifrån och inifrån. Där kroppen inte PROPPAR, dvs spänner och anstränger sig, blir som en spänd pinne, en okokt spagetti som kan brytas. Men där koppen inte heller kollapsar och bara flänger med, som en kokt spagetti. Någonstans mitt emellan finns en konstant lätt anspänning, en utfyllnad och ett stöd i kroppen, som samtidigt är mjuk och följsam. Tensegrity pratar Jean Luc Cornille ofta om.
När vi sitter som ryttare sitter på hästryggen kan vi inte välja att hålla i en position, utan måste hela tiden ha en konstant rörelse i oss som gör att vi följer hästen utan att proppa eller kollapsa.
Som jag skrev ner från en Jean Luc Cornille förläsning: ”The riders position is not a position, it is in constant movement”
I min yogautbildning talade vi om lärarrollen som att ”hålla ett utrymme för någon annan där deras utveckling får ske”. Uttrycket att hålla ett utrymme fastnade verkligen hos mig.
Att hålla ett utrymme handlar för mig om:
- Det fysiska utrymmet: att jag tillser att det finns någonstans vi kan vara och att det ser ut eller känns på ett visst sätt som jag upplever att skapar en bra förutsättning
- Det mentala utrymmet: att jag kan förmedla mina erfarenheter, kunskap, upplevelser och känslor genom instruktioner, genom att visa eller genom att bara låt någon annan få vara
Jag håller ett utrymme i min roll som lärare, på yogamattan eller på ridbanan. Jag ser även min roll som ryttare som att jag håller ett utrymme för hästen där hästens utveckling får ske. Som ryttare är min uppgift att veta vart hästen ska och skapa de fysiska och psykiska förutsättningarna för det.
Allt hålla ett utrymme sker även hos oss alla i alla våra relationer;
- Som förälder där vi skapar och håller det fysiska och psykiska utrymmet för barnen att växa, mogna och bli de som de ska bli.
- Som vän/kollega/syskon/partner där vi låter de andra få vara och utvecklas och vi kan bidra med vår erfarenhet, våra reflektioner utan att döma eller styra.
- Som medmänniska där vi håller ett utrymme, en värld, där alla får finnas, nuvarande och kommande generationer, människor och djur.
Alltså ryggraden! Den är ju helt fantastiskt, tänk vad den bär och sliter för oss!
Ryggraden är verkligen vår stöttepelare i livet och vi tenderar till att vara helt omedvetna om den. Dagens människa lever med sin medvetenhet i det vi kan se framför oss snarare än i den fysiska kropp vi faktiskt befinner oss i. Vi fokuserar därför mera på vad vi kans göra med armar, ben och huvud än att utgå från vår ryggrad. Ibland märker vi av vår omedvetenhet av vår ryggrad och vår fysiska kropp med att vi faktiskt missbedömer steg eller rörelser så vi slår i saker bara för att vår hjärna tror att vi är där vi ser, precis framför vår näsa, istället för där vi faktiskt är. Det här är något som oftast händer vart efter vi blir vuxna och börjar leva mera i vår tanke än i vår fysiska kropp, vilket vi gör mera när vi är barn och inte har utvecklat våra kognitiva funktioner lika långt.
I min yogautbildning pratade vi om funktionell anatomi. Den funktionella ryggraden, som är vår bas i kroppen, börjar vid korsbenet mitt emellan bäckenhalvorna, fortsätter upp genom ländkotorna som rundas framåt, till bröstkotorna som rundar bakåt, till nackkotorna som rundar framåt och slutar vid nackbenet d.v.s. den bakersta delen av kraniet. Korsbenet och nackbenet är de yttersta delarna av ryggraden och de områden som vi håller i ett spädbarn på eftersom de ännu inte utvecklat sin kontroll över sin ryggrad.
En av de absolut bästa saker jag anser att man kan få ut av yoga är att bli medveten om och närvarande i sin egen ryggrad. Det kan underlätta stort för många vanliga förslitningar och problem med axlar, höfter, etc. samt hjälpa dig när du tränar upp skador och snedheter i din kropp.
En av min favoriter till att enkelt blir mera medveten om sin ryggrad och samtidigt släppa på lite spänningar i kroppen är följande:
- Sitt jämnt (på en stol, pall eller på golvet med korslagda ben).
- Se lite att ryggen är ”rak”, d.v.s. ryggraden har sina naturliga rundningar i länden osv, du hänger inte för mycket på någon dera.
- slut dina ögon och låt ditt andetag bli mjukt och avslappnat och för varje andetag du tar fördjupa det.
- Ta din ena hand och gå från höftbenet in till ryggraden och låt handryggen vila där (ungefär på korsbenet).
- Ta din andra hand och placera handflatan mot nackbenet, d.v.s. bakre delen av kraniet.
- Föreställ dig sedan hur du för varje andetag in andas längs med ryggraden ner till handryggen på korsbenet och varje andetag ut följer ryggraden upp till handflatan på nackbenet. Kanske fungerar det bäst för dig att du försöker känna ryggraden/baksidan av kroppen, eller kanske fungerar det bäst när du försöker föreställa dig ryggraden och dess rundningar.
- Efter en stund kan du släppa händerna från korsbenet och nackbenet och fortsätta andas upp och ner längs med ryggraden så länge du vill.
- Efteråt kanske du känner dig längre, rakare, mera avslappnad eller något helt annat, men du är lite närmare att vara medveten och närvarande i din fysiska kropp.
Min tro är att för att kunna kommunicera med vår häst, berätta för den hur vi vill att den ska röra sig, känna när den rör sig rätt och kunna prestera tillsammans så måste vi känna oss själva. Vi måste känna vår fysiska kropp, inte bara utsidan utan inifrån ut. Vi måste vara närvarande.
Att vi valt att rida på hästarna är ett ensidigt beslut; vårt, vilket gör hästarnas välfärd till vårt ansvar. Hur ska vi kunna förklara för hästen vad den ska göra, känna vad den gör, förstå och ha tålamod med att det är svårt för dem om vi inte själva förstår, känner och accepterar vår kropp och vårt sinne. Om vi eftersträvar att vara ett med hästen måste vi börja med oss själva. Det är något vi får jobba med ALLTID, det är inte något vi kan uppnå och hålla i.
Här erbjuder yogapraktiken ett sätt att hitta och förstå oss själva. Vi får på en yogamatta ta en stund att hitta oss själva inifrån och ut. Vi får koppla bort omgivningen och allt det yttre för att känna istället för att tänka. Allt det har vi nytta av när vi sätter oss på hästen för att kunna guida den.
Ibland kan man tycka att det finns något långsamt över yoga, men jag väljer att se det som tålamod och acceptans. Att acceptera att just nu är det precis så här och precis så här får det vara. Vi tenderar annars att ofta vara så hastiga och hetsiga, vi vill förändra här och nu. I det tappar vi lätt tålamodet och vi blir lätt hetsiga och stressade. För hästens förtroende till oss är det fatalt, vi får aldrig tappa vårt tålamod när vi hanterar en häst för det kommer den aldrig att förstå varför. Som mitt favorit citat av den amerikanska hopptränaren George Morris: ”Never loose your temper on a horse, ANY temper is TOO MUCH temper!”
YOGA är de facto bara ett ord som valts för en viss praktik. För mig är yoga allt, det kan finnas i allt vi gör. Det handlar om att hitta och känna närvaron i stunden, i mig själv och hos andra människor. Det är acceptans och balans i kropp och själ.
Jag utövar yoga, vilket för mig är ett brett begrepp som innehåller asanapraktik (rörelser, det vi ofta förknippar med ett yogapass), meditation och pranayama (andningsövningar). Yoga handlar för mig om mer än en ”träningsform”, det handlar om harmoni, balans och medvetenhet i det man i tantrisk yogafilosofi kallar kroppssinnet men som man med mindre abstrakta ord kan kalla min fysiska och psykiska kropp.
Yogan är mitt verktyg att vara närvarande i mig själv. Yogapraktiken handlar inte nödvändigtvis om att må bra utan att acceptera både det som är bra eller dåligt. Med yogan kan vi hitta närvaro, vi kan vända vår uppmärksamhet inåt, vi kan känna, vi kan utforska, vi kan släppa prestation och dömandet av oss själva och andra där det inte fyller en funktion.
Jag vet att det finns många som anser att yoga inte är något för dem, att det kanske är långsamt och flummigt. Tycker du så, så är det förstås alldeles okej och ingen forcerar yoga på någon. Jag vill dock gärna utmana lite och säga att jag anser att ALLA kan ha nytta av yoga ALLTID, men på olika sätt för olika människor i olika livskeden. För mig är yogapraktik inte en enhetlig form man måste följa på ett visst sätt, yoga är det du behöver just nu. Den praktik, de tekniker vi gör med asanas (rörelser), meditation och pranayama (andningsövningar) är det verktyg, förslag och vägar till vad det än är du behöver just nu.
