I valet av plats spelade den omgivande naturen stor roll. Vi ville ha en natur med en personlig känsla, med varierande flora, skog och kuperad mark. Platsen där byggnaden står idag är det område på vår mark där vi ansåg att vi kunde bygga en stor anläggning med minsta möjliga ingrepp. Grunden är en nästan flat bergklack med sluttande mjuk mark ner österut. Förutom ett litet hörn vid ridhuset behövde vi inte spränga nånstans och fylla ut minimalt. Hagarna fick hjälp med dräneringen av sluttningen och marken på bortre sidan passade utmärkt att så in för bete.

Skogen runt omkring oss försöker vi anpassa oss till. Vi sparar på många martallar, dungar med mossa och ljung. Placeringen av byggnaden flyttades lite norrut för att spara en tall på innergården och ridbanans form kommer att få styras av skogen.

I byggnation och materialval har framförallt tre saker styrt våra val:

• Fysisk hållbarhet. En sån här anläggning har stort slitage. Att välja material som gör att vi inte behöver byta ut, måla om etc. för ofta så att vi långsiktigt kan bruka så lite material som möjligt. Ett exempel på detta är våra boxar i betong och bambu.
• Korta transporter. Vi har i längsta möjliga mån använda lokala aktörer och produkter för att minska transporterna och stöda lokala arbetsplatser. T.ex. är mer eller mindre allt trä åländskt, ridhusets väggelement och stallets takelement är från Comfort Hus, betongen och gruset från Rafaels.
• Utvärdera alternativ. Alla stora inköp har diskuterats och utvärderats alternativ i förhållande både till funktion och miljöinverkan. På så sätt har vi valt t.ex. olika isoleringsmaterial eller på olika ställen och kunnat kompromissa.

På ridhusets taknock har vi installerat solceller för elproduktion och solfångare som bidrar till både värmesystemet och varmvattnet. Värme tas från bergvärme och ventilationssystemet återvinner extra värme. På längre sikt hoppas vi kunna vara mer eller mindre självförsörjande på el och övergår på alla ställen där det är möjligt till elmaskiner.

I övrigt eftersträvar vi verkligen att tänka efter hur vi kan använda material flera gånger och hur vi hittar ny användning för trasiga saker. En ledstjärna är att inte springa på första bästa lösning utan låta lösningarna få växa fram.