Hur ofta gör vi saker bara för att visa att vi gör något istället för att göra det som är bäst för tillfället, eller i det långa perspektivet?

När jag tävlade senast fick jag som helhet väldigt låga poäng på bägge hästar. Det är okej för min del, jag vet att det sättet jag rider på inte ger poäng om jag inte har en riktigt bra dag. Jag rider t.ex. långsammare än vad man vill på tävling så länge jag inte känner att jag har hästarna i en balans och styrka där jag kan rida i ett högre tempo utan att de tappar balansen och låser sin bröstkorg. Det som däremot gjorde mig fundersam var att jag fick väldigt låga poäng på min sits, 5 och 6. Jag såg ryttare med, enligt min uppfattning, en mycket mera ansträngd sits som fick samma eller högre poäng. Ryttare med spända händer, axlar och höfter, med ben som klamrade sig fast vid hästen, som höll i sig med hälarna eller händerna eller genom att luta sig bakåt från svanken och som hade olika snedvinklingar i höften. Min sits var förstås inte heller genomgående perfekt och jag kan förstå att domarens logik var att om min häst inte var helt lösgjord så kan inte min sits ha inverkat korrekt. Det jag dock vet är att min sits var stilla och relativt ansträngningslös. Jag fick inte en så bra ökad trav som jag velat, men jag red både ökningen och tog tillbaka min häst till samlat med nästan osynliga justeringar i min kropp. När jag diskuterade med min tränare någon vecka senare var hennes kommentar med lite ironi: ”det är klart du fick lägre poäng, det såg ju ut som du ingenting gjorde”.

Så vi konstaterade att de som kanske inte heller hade en riktigt bra ritt ur tävlingsprestationssynvinkel, men som det syntes att de ”red”, genom att de hade påtagligt synliga spänningar eller rörelser, de fick bättre poäng. Domaren kunde se att de gjorde något, sen spelade det inte lika stor roll om det de gjorde var det bästa för stunden eller det långa loppet.

Jag pratade nyligen med min pappa om samma fenomen ur ett annat perspektiv, att driva ett företag. När du driver ett företag är det klart att det finns de som bryr sig om vad du gör, t.ex. en finansiär eller investerare eller en kund, men i grunden gäller samma sak här. När någon utifrån ser massor som sker, massor av rörelse eller spänning, ger det gärna en uppfattning om att eftersom det sker massor så kommer det nog att blir även rätt saker som görs.

Finansiären eller kunden, eller för den delen domaren, fungerar alla på samma sätt: undermedvetet behöver de gärna påtagligt kunna se att något görs än försöka förstå eller lita på att bäst sak görs. Vi kan inte rå över vad någon annan tycker eller ser, men vi människor är benägna till att vara socialt anpassade, att bli förstådda och accepterade av vår omgivning. Så vi drivs till stor grad av att visa för andra vad vi gör eller att vi gör. Med internet, global värld och sociala medier blir bedömningen ännu snabbare.

När du nästa gång gör något: varför gör du det du gör? För att det ser bra ut, för att bara göra något eller för att det är bäst i det långa loppet (med den vetskap du har idag)? Kunde det resultatmässigt vara lika bra att göra ingenting eller mindre?