Gästledare från Ålandstidningen från 4 juli 2019

Jag skrev en gästledare i Ålandstidningen som publicerades den 4 juli 2019, så här såg den ut:

 

Bär du ditt eget ansvar i förändring?

Den grekiska filosofen Heraklitus levde 500 f.Kr. och är känd för uttrycket Panta Rhei – allting flyter. Detta beskrivs som att vi aldrig kan stiga ner i samma flod två gånger och det enda vi vet att är konstant är förändring. Trots detta verkar vi människor vara så oerhört kluvna till förändring. Det är ironiskt att när livet känns osäkert eller är rent av illa blir vi mera rädda för förändring och vill skydda det vi redan har eller ännu hellre det vi en gång hade. Förändringar runt oss får oss att försöka kontrollera, styra, hantera och hitta någon annan vars fel det är, fastän vi egentligen borde veta att det kommer att ske förändringar om och om igen.

Jag är orolig för Ålands generella förmåga att hantera och acceptera förändring. Vi har vår egen variant av protektionism. Till skillnad från de flesta områden i världen verkar vi skydda oss från kunskap och investeringar utifrån, för vi tror att det kan komma att skada oss. Vi vill plocka det bästa utifrån, men göra allt själv. Men vi skyddar oss inte bara från det som kommer utifrån, vi skyddar oss också från varandra. Vi skyddar stolar i styrelser genom att sitta på dem år efter år, vi skyddar tjänster på arbetsplatser från att ta in någon som en kollega kan ha ett gammalt groll med som potentiellt kan orsaka problem, vi skyddar hellre en åker vi inte orkar odla än säljer den till grannarna o.s.v. Vi verkar ibland tro att bara vi själva har kontroll kommer det att vara bättre än det osäkra. Vår företagshistoria ger oss förvisso framgångssagor, men också många stagnationer och misslyckanden.

När den finska ekonomitidningen Kauppalehti förra året sammanställde bolag med över 0,5 meur i omsättning 2017 per region var Åland genomsnittligt den sämsta regionen sett till de tre parametrar tidningen tittade på: avkastning på investerat kapital, omsättningstillväxt och soliditet. Vad innebär det att vi har en låg avkastning på investerat kapital och en låg omsättningstillväxt? Det betyder att i våra bolag har det en gång investerats kapital som t.ex. kan ha gått till maskiner, utbildning, byggnader, men av de investeringarna genereras väldigt lite. Det kanske kan kännas okej idag, men var ska kapitalet då finnas när byggnaden behöver renoveras, när personal behöver vidareutbildas, när nya arbetsplatser behöver skapas, när bolaget behöver följa förändringar för att ha en verksamhet som är hållbar för miljön? Det enskilda året är bara ett år, men utvecklingen var negativ från 2016 till 2017. Det skapar en oro över hur det ser ut långsiktigt och hur vi ska hantera framtiden.

Så är det ”någon annan” som borde göra eller ha gjort något annat? Är det ”samhället” som måste förändras? Är det Landskapregeringen som måste göra något nytt? Är det ”Finlands” fel?

Den gemensamma nämnaren är var och en av oss. Som individ kan du ta ansvar enligt de förutsättningar du har för stunden. Trots det hörs ofta meningar i stil med ”Jag hade nog kunnat agerat annorlunda om bara XX hade gjort si eller så” eller ”Det går ju inte längre för det såg XX till att hindra/förstöra för 10 år sedan”. XX kan vara staten, global konkurrens, tiden, kommundirektören, chefen, läraren, grannen, pappa, katten eller någon annan. Direkt har vi där frånsagt oss ansvar, sagt att något är utanför vår makt, någon eller något annat har hindrat oss. Förutsättningarna runt oss är vad de är, de kan förstås variera och vara något helt annat än vi önskar, men vad du gör med dem är ditt eget ansvar.

Jag vet att det finns många undantag till den dystra bild jag målar upp, men de är inte tillräckligt omfattande idag. Jag lever med en vision att Åland ska vara en harmonisk och hållbar, samtidigt spännande, intressant och stimulerande plats att arbeta, bo och vistas på. Exakt hur det kommer se ut och ske kan jag inte veta idag, men jag tror inte att det nödvändigtvis är bundet till att allt ska vara i vår egen kontroll. Att ge efter på kontroll behöver inte betyda att släppa taget och går därifrån, utan att våga följa med och agera därefter istället för att styra. Styra blir så lätt att bromsa.

Jag tror att nyckeln till vår förmåga att hantera förändring gemensamt finns i var och en av oss individer. Att vi vågar frigöra vad det är som bromsar oss. Att vi förlåter istället för att hämnas. Att vi förlikas med oss själv och med andra. Att vi vågar släppa in och öppna för förändring om och om igen. Allting flyter så våga följ med.