Så var det nytt år. Som vanligt går tiden fort och dagarna med hästar är upp och ner. Total eufori ena stunden, suckar och svordomar nästa, men som tur är överväger glädjen och man glömmer snabbt bort problemen när nästa eufori tar vid.
Helgerna har susat förbi, men mycket har hänt. Lagom till julen svepte ett mysigt snötäcke in. Vesterbacka Cirkus årliga julaftonsmorgonritt var betydligt mera stämningsfull än 2013 års i ösregn.
Dagen före julafton flyttade lilla Zelfie till polaren Hardy hos Sussie Bomansson i Kvarnbo. Zelfie och Hardy känner varandra sedan sommaren och det tog inte lång stund att återuppliva vänskapens hingstgnabbande. Efter två dagar lyckades däremot Z ramla på knä med rejäla skrubbsår som resultat. När de nästan läkt slog han upp det ena igen tillsammans med en smäll på knäleden också. Trots en kur Metacam är knäleden fortfarande något inflammerad, men Z är obekymrad och verkar inte haft ont alls så det läker antagligen som det ska. En check med röntgen inom snar framtid ska han dock få. En present han säkert kommer att uppskatta…
På nyårsafton flyttade Himalaja och Himanika ut till min syster i Finström där de ska få gå på lösdrift i en skogshage med backar en månad. Bra träning för en nybliven 3 åring och en 22 årig mammahäst. Flickorna var direkt störtnöjd och Himalaja undvek mig hela tiden med risken för att jag skulle packa tillbaka henne in i hästbilen och föra bort henne från hennes nya paradis.
Z och Hardy
Flickorna drog repor upp och nerför backen, bra motion!
Vår söta kund under december har varit Sven-Erik, SvenE, Svennis, Svempa eller Liszt som han faktiskt heter på riktigt. Svempa är född 2011 (e.L’Espoir-Mozart II) och en mycket rar men känslig herreman. Med Svempa har allting fått gå steg för steg tills han känner sig helt trygg, avslappnad och uppmärksam på oss istället för omgivningen. Han är dock en väldigt sympatisk och söt kund! Det har varit mycket klappande och promenerande med Julanda hängande över ryggen, men under mellandagarna fick vi för första gången komma upp och sitta på riktigt. Nu är Svennis hemma en månad då Julanda har handen skadad, men vi hoppas snart se honom igen.
Svempa fick vara modell för vårt julkort
Svempa med pilot på ryggen första gången
Lagom till trettondagen innan båtarna dockades för januari kom RECOs senaste tillskott till ön. Det är en nu 7 årig fröken vid namn San Soila (e.Sansisco-Placido-Pik Bube). Vi köpte henne från Minna Telde dit hon kom som treåring. Jag har sökt en till tävlingshäst lite sporadiskt de senaste två åren. Vad jag har sökt har varierat från unghäst till läromästare, men jag har uteslutande tittat efter ston med ett positivt temperament och en intressant stam. Soila kom in i bilden i december när jag skulle ner och prova två hästar till Skåne. Ettan, som jag tränat för mycket i Finland, hade provat henne i somras och beskrev henne som ”en häst som tar sig själv på stort allvar”. Jag föll för den beskrivningen och provade även henne. Hon var precis så som jag älskar mina hästar, het och energisk men klok och vettig. Ridningen var härlig, luftig och med mycket go samt lätt för sidvärtsrörelser, men uppmuntrar till en koncentrerad god ridning i varje steg. Efter provridningen hade jag träningsvärk av ridningen för första gången på länge och efter första passet på Uno efteråt hade jag träningsvärk även av honom. Precis det är vad jag önskar uppnå med en till häst i tävlingsform, att få mera produktiv ridning som gör att även Uno och jag utvecklas mera.
Så precis innan jul gick Soila igenom besiktningen och under trettondagshelgen susade jag 700 km ner till Skåne med lilla lastbilen för att träna för Minna tre dagar innan jag lastade Soila styrde kosan hemåt. Att få möjligheten att rida in sig på den nya hästen för den som utbildat och ridit den är verkligen att rekommendera om man har möjlighet. Man behöver inte fortsätta göra allt på det sättet när man kommer hem, men man vet hur hästen är lärd. Det är det närmsta en manual man kan få när man köper en häst.
Nu acklimatiserar Soila sig i Hammarland och vi börjar lära känna varandra. Sedan väntar mycket styrketräning och förhoppningsvis en spännande tränings- och tävlingsvår!
Stilstudie från Skåne
Första dagen hemma, iklädd ”tomtedräkten”
Minnas enögda Santana hade en enögd maskot, mycket charmigt
Uno och jag trimmar vidare. Jag lovade ju mig själv att träna dressyrprogram i vinter. Hittills har det blivit fyra genomridningar av St George sen början av december. Mitt problem med programridningen under förra året har varit att jag tappar koncentrationen samt min fina känsla från framridningen och har svårt att få tillbaka den. Därför är nötandet av program super för att råda bot på problemet. Dessutom börjar jag hitta lite nya nycklar och idéer kring min optimala framridning. Programmen känns bättre och bättre, inte perfekta men känslan av ridbarhet och koncentration är redan bättre än första gången. Nedan en stump av programmet från i torsdags.
Innan nyår hade Julanda maximal otur med kombinationen halt och hård mark. Hon for omkull så tokigt att ett ben i handen gick av, men hon är lika envis som vanligt och nöter på så gott det går. Bland annat var hon engagerad i arrangemanget av Ålands Hästsportförenings årliga Hästfest samt var konferencier under kvällen. Gipset var på festen väl utsmyckat i en kreation av Inspired by Sylvia.
Ålands Hästsportförenings Hästfest är en härlig tillställning som samlar och premierar såväl trav-, rid- som islandshästsporten. Vi är extra glad att RECO blev utsedda till Årets Entusiast med motiveringen ”Julanda och Rebecka är ett radarpar och två riktiga eldsjälar för hästsporten på Åland. De har gjort ett enormt arbete för att ordna både nationella och lokala tävlingar i dressyr och hoppning. Båda är dessutom aktiva som ryttare och tränare och tillsammans driver de företaget RECO Equestrian. Juryn har därför bestämt att nominera dem tillsammans som Årets entusiast för att betona det goda samarbete de som team står för.”
Varianter av pimp-my-gips
Gipsutsmyckning på Hästfesten krävde emellanåt tre personer för att redan ut
RECOs fina pris för Årets Entusiast 2014
Ups and downs är hästlivets vardag, det är väl därför vi dras till det, ingen dag är den andra lik. RECO är i alla fall laddade och optimistiska inför 2015, det är mycket spännande som ligger framför oss, hoppas ni är lika laddade!
-Rebecka
