Årets sista start för Uno

I lördags den 18 oktober gjorde jag och Uno vår sista start för året, en Prix St George i Eskilstuna på 62,061 %. Med tanke på att vi började året med en George på 63 % och jag hade stora förhoppningar på årets utveckling känns det enskilda resultatet inte fantastiskt. Däremot har vi emellan haft en muskelinflammation i bogen som tog hela sommaren att läka ut och har bytt sadel vilket innebar en stor omställning för mig. Så det finns flera orsaker till att utvecklingen på papper stått stilla. Däremot har det hänt mycket både i min ridning och Unos kropp under året så känslan på framridning och hemma är idag en helt annan.

Störst utmaningen just nu sitter mellan mina öron. Mitt mål för vintern är att rida mycket programridning och jobba på att hitta metoder att nå mental koncentration och närvaro på ”kommando”. Jag upplever att den stora bristen är att jag inte kan hålla min närvaro genom hela programmet. Det fungerar i vardagen och på framridningen när man genom övningar, vändningar och repetitioner hittar in i ett nästan meditativt mentalt läge där närvaron är med i kroppen hela vägen. Inne på banan och genom programmet tappar jag närvaron och därmed också den fina kontakten till Uno som kan vara med på framridningen. En del av det kan jag jobba på genom mental programridning, d.v.s. visualisering och kunna hålla närvaron med hela vägen där samt sedan koppla ihop den känslan med en trigger punkt, att trycka på en punkt på kroppen som i stunden på tävling kan påminna mig om närvaron. Den andra delen är att hemma jobba mera på programridning då det tvingar mig att rida vidare och inte alltid hitta lösningar genom repetitioner och övergångar, vilket man lätt gör när man rider så mycket för sig själv som jag i perioder gör. Programridningen blottar svagheter som kan behöva kompletteras med andra övningar men det är också en övning i sig själv.

Med lite nötande i vinter så är nästa års ödmjuka målsättning är att komma upp en klass och ta rosett i alla starter vi gör!

-R

 

892A3997s